Bergum bildade tillsammans med socknarna Angered, Stora Lundby, Lerum och Skallsjö det urgamla Vättle härad. Det första skriftliga belägget för häradet finns 1286.
Bergum ligger i Lärjeåns dalgång. Denna dalgång sträcker sig mellan sjön Mjörn i öster och Göta älv i väster och skapades av en stor havsfjord efter istiden. Dalgången som markeras mot norr med ganska branta bergssidor mot höjdplatån Vättlefjäll innehåller höga naturvärden och är avsatt som ett Natura 2000 område. Runt den jordbruksbebyggelse som funnits under århundraden men nu trätt tillbaka, utbreder sig ett odlingslandskap och hagmarker där Lärjeån med sina raviner och isolerade korvsjöar slingrar fram djupt nedskuren i slätten. Utmed åns raviner har bete förekommit under lång tid. Nötkreaturen har bildat stigar och terrasser, likt höjdkurvor på slänterna ner mot ån. Genom den minskade jordbruksodlingen i dalgången numera så har landskapet dock blivit alltmer förbuskat.
Den lerhaltiga jorden i dalgången har orsakat många mindre och större jordskred. Ett ovanligt stort skred i dalgången inträffade i december 2008. Ett skredområde om 170 meter gånger 220 meter och en areal av 3,3 hektar gav sig iväg och fyllde mer eller mindre igen tre dalgångar som är biflöden till Lärjeån. Genom skredet har vattenflödena i dessa dalgångar dämts upp och bildar nu flera hundra meter långa sjöar uppströms skredet. Detta till glädje för en Bäver som nu fattat tycke för området. Orsaken till just detta jordskred kan vara, att utöver mycket nederbörd så utfördes borrningsarbete för nedläggning av en kraftledningskabel i området.
Lärjeån betyder den leriga ån. Närmast ån förekommer sumpskogar som domineras av Klibbal vilka tidvis översvämmas vid riklig nederbörd då ån snabbt svämmas över. Dessa träd tål dock att stå i vatten. Klibbalens höga pålrötter har även speciella knölar som samlar in kväve direkt från luften. Den sällsynta och fridlysta Flodpärlmusslan förekommer på enstaka ställen i Lärjeån. Ån har genom olika fiskevårdsåtgärder blivit ett bra havsöringsvatten. Under höstarna letar sig många öringar upp till sina lekplatser i småbäckarna som anslutet till Lärjeån.
I ån har även förekommet kvarnverksamhet. Vid nuvarande Gunnilse finns ett kvarntecken på häradskartan. Enligt sagesman så var kvarnen som även innehöll en kraftstation på slutet, nedlagd 1938. Idag finns en uppbyggd cementvall tvärs över ån vid en vägbro nära golfbanan som visar platsen för kvarnen.
Den äldsta jordeboken för Bergum upprättades 1637. Runt Bergums kyrka som är högt belägen på en höjd i dalgången är flera gårdar belägna på sluttningen ner mot den odlade dalgången. Denna bybildning som funnits sedan medeltiden utgör en av Bergums värdefulla byar i detta kulturlandskap.
Utöver det båtsmanstorp som låg i Vättlefjälls kant och som redovisas i avsnittet gårdarna fanns ytterligare några båtsmanstorp ute på slätten i Bergum. Ett av dem var Dansered Heden Nr 79. Utmed nuvarande vägen mellan Bergums kyrka och Dansered fanns några gårdar och detta båtsmanstorp. Alla byggnader är borta, endast en lite träddunge finns kvar utmed vägen där sista ödehuset var kvar till in på 1960-talet. Detta båtsmanstorp låg på Dansered södergårds mark.
Dansered Heden Nr 79 tillhörde Västergötlands Båtsmanskompani, Flundre härad och med Kappered-Dansereds rotes ansvar. Soldaten här fick namnet Ahlbo. Namnet på båtsmanstorpet kom att förkortades till Heden Nr 79 in på 1800-talets mitt. Första båtsmannen blir Andersson Ahlbo, antagen år 1718 vid 20 års ålder och avslutar under beteckningen erfaren år 1739. Därefter sex båtsmän med familjer som i snitt var båtsmän i 23 år. Siste båtsmannen på båtsmanstorpet blir Johan Christiansson Ahlbo född 1832. Sverige gick över från indelta soldater och båtsmän till värnpliktiga. Johan, hustrun Anna-Lena Larsdotter född 1836 och deras fyra döttrar upprätthåller båtsmanskapet mellan åren 1856-1884 då familjen flyttar ut. Båtsmanstorpet Heden Nr 79 upphör därmed.
Ett känt gravfält, Domelihög finns bredvid landsvägen nära Dockered i Bergum. Denna hög och forntida gravställe består av omkring femton gravar. Precis norr om denna plats ligger Galgberget. Här har funnits en galgplats uppe på berget och ting skall ha hållits här, allt enligt traditionen.
Bergums socken som 1863 blev egen kommun ingick i och med kommunreformen 1952 i Stora Lundby kommun mellan 1953-1966 och i Älvsborgs län fram till 1967. Omkring 1960 sker en stor förändring. Flertalet av gårdarna i Bergum köps då upp av Göteborgs kommun som vid den tiden hade stora utbyggnadsplaner för staden. Bergum inkorporerades 1967 med Göteborg och tillhör idag Västra Götaland.
Bergum har genom århundraden haft en naturlig anknytning upp mot Vättlefjäll och gårdarna där. Gårdarna och bygden nere på den bördigare Bergumsslätten brukade en del av markerna på Vättlefjäll som utgjordar. Bönderna i Bergum utnyttjade även fiskerätten i sjöarna och hade tillgång till torvmossarna. Ett särskilt skifte av torvmossarna i Vättlefjäll gjordes 1861.
Redan på 1600-talet sålde bönderna i Bergum boskap och kött till invånarna i Göteborg. En bonde fick dock endast sälja gårdens egna produkter. Detta berodde på det så kallade skråväsendet där endast stadens borgare fick bedriva handel. Detta avskaffades dock genom 1856-års fabriks- o hantverksordning. En del av bönderna i Bergum började nu tillsammans med slaktare i staden att köpa upp stora mängder boskap på olika marknader i Västergötland. Djuren fördes på järnväg, bland annat på Västergötland - Göteborgs järnväg (VGJ) till gårdarna i Bergum och till bete på Vättlefjäll. Tidigare hade boskapen transporterats på Västra stambanan med lossningsplats i Lerum. År 1885 lossades inte mindre än 5524 djur som hölls i bygderna runt Göteborg. Efter att djuren gått på bete och ätit upp sig så slaktades de och såldes som hemslakt till invånarna i Göteborg.
Den smalspåriga järnvägen genom Bergum, Västergötland - Göteborgs järnvägs (VGJ) förhistoria går tillbaka till år 1893. Detta år bildades en interimstyrelse med uppgift att verka för realiserandet av en smalspårig järnväg från Göteborg till de då redan befintliga smalspårsbanorna i norra Västergötland. Hösten 1897 började byggandet av VGJ- banan genom Bergum. Den i dagligt tal benämnda Västgötabanan trafikerades från 1 januari 1900 fram till den 28 maj 1967 då den lades ner. Stationerna och hållplatserna utmed banan låg tätt. Vid drygt 25 hållplatser på den 14 mil långa banan mellan Göteborg och Skara stannade tågen . En resa som tog fyra och en halv timma enligt tidtabellen för år 1913. Många göteborgare med arbeten på fartygsvarven och SKF i Göteborg och som under 1940-1950-talet hade byggt sommarstugor i Bergum utnyttjade Västgötabanan för att besöka dessa under den ljusa delen av året.